Sandfiltrering vid säsongsodling i Pörtom
Leif Ek i Pörtom driver säsongsodling av rund tomat och vid hans odling har vatten recirkulerats ända sedan de två växthusen byggdes i början av nittiotalet. Vid den här odlingen har man hittills kunnat recirkulera med sandfilter som enda reningsmetod.
Det första växthuset byggdes av Leifs svärfar år 1990 och ett par år senare byggdes det andra. Den totala odlingsytan är nu knappt 6000 m2, odlingsunderlaget är stenull och bevattningsvattnet kommer från det lokala vattenandelslaget. Redan från början gick man in för att recirkulera vatten eftersom man då kan spara både vatten och gödsel, inspirationen kom från Danmark. Många ställde sig skeptiska till vattenrecirkulering, men det gjorde bara det hela till en ännu intressantare utmaning. I början analyserades retur- och pressvatten, och i viss mån växtsaft, och inga större avvikelser från riktvärdena förekom. Inga andra problem uppstod heller under den första tiden på grund av det recirkulerade vattnet.
Odlingen är uppbyggd så att stenullsmattorna hänger i plastbyglar ovanför markbaserade plastrännor, som har en lutning på 2 mm per längdmeter. Lutningen gör att överskottsvattnet rinner till ena ändan där det via en slang rinner till ett uppsamlingsrör och sedan vidare till en brunn. Från brunnen pumpas returvattnet till en tank där det blandas med råvatten. Blandningen av retur- och råvatten leds via gödselblandaren och sedan genom ett relativt högt sandfilter (en cistern med blästringssand) innan det används för bevattning. Sandfiltret behövs för att ta bort partiklar så att droppslangarna inte stockas, men i det här fallet är tanken alltså inte att sandfiltret skulle ta bort sjukdomsalstrare.
Odlingen har ett datorstyrt klimatsystem, men bevattningen och gödningen styrs inte via det, så Leif kan inte säga hur stor överbevattningsgraden är. Bevattningen följer tiderna i ett bevattningsschema och vattenmängderna plantorna får per bevattningsgång justeras enligt vädret. Genom att se på vattennivån i den öppna vattentanken och genom att mäta ledningstalet i pressvatten kan han hålla koll på hur bevattningen och gödslingen fungerar. Om nivån i tanken blir för hög får plantorna för mycket vatten och om ledningstalet blir för högt får de för lite vatten.
Systemet kräver inte mycket underhåll, under odlingssäsongen behöver sandfiltret backspolas ungefär en gång per vecka. Backspolningen görs med samma vatten som används för bevattning, alltså blandningen av retur- och råvatten. I slutet av säsongen töms filtercisternen på sand och cisternen får stå tom och bli helt torr till nästa säsongs början, då ny sand fylls på. Man kunde också tvätta sanden och återanvända den, men Leif väljer att byta sand. Sanden kan köpas från firmor som säljer växthustillbehör. Också vattentanken töms och tvättas i slutet av säsongen.
Så hur har systemet fungerat? Leif tycker att det i det stora hela fungerar bra, men magkänslan säger att skörden kanske blir något mindre än om han inte skulle recirkulera. Om det är så, så kunde det bero endera på att gödselbalansen inte hålls optimal eller på att plantorna drabbas lindrigt av någon sjukdom. Ett år runt tidpunkten då de skulle börja skörda drabbades halva odlingen av pythium, men det kan ha haft att göra med att tomatsorten var känslig för högt ledningstal; Leif odlade nämligen två olika tomatsorter det året och bara den ena sorten drabbades, fast alla plantor får samma vatten. Situationen reddes upp med rotstimulerande medel, men någon planta här och där kunde inte räddas och skörden blev något sämre än vanligt det året.
Leif kan inte ”ge ett svar i euro” på hur mycket han sparar på genom att recirkulera. Skörden blir i hans fall troligen något mindre, men det går förstås åt mindre vatten och uppskattningsvis hälften mindre gödningsämnen. Att recirkulera vatten är något Leif är nöjd med och som han tänker fortsätta med tills vidare.
Tusen tack Leif för ett intressant växthusbesök!
Text och foto: Heidi Smart