Tillvaratagande av returvatten vid odling på markbädd
I vissa växthus odlar man på markbädd och då kan man använda lite andra sätt än de vanliga odlingsrännorna för att samla in returvattnet. Här presenteras några sådana tillvägagångssätt.
I ett projekt, som gällde långsamfiltrering och pågick i Österbottens Svenska Producentförbunds regi under senare halvan av 90-talet, utvecklade man konstruktionen som ses på bilden nedan.
Det är alltså fråga om ett plaströr som är avsågat längs med och har en rad med plastomslutna odlingsmattor på vardera sidan. Odlingsmattorna, som består av perlit, har en svag lutning i sidled mot plaströret och är uppskurna endast i sidan som ligger mot plaströret. Lutningen fås till stånd tack vare att man format styroxplattorna odlingsmattorna ligger på (inte utskrivet på bilden). Rören för undervärme ligger i en skåra i styroxplattorna. Under odlingsmattorna och i plaströret ligger ett plastöverdrag (saknas på bilden) vilket gör att vattnet inte kan läcka ner i marken utan rinner ner i rännan. De avsågade plaströren har en svag lutning mot ändan av raderna vilket gör att vattnet rinner dit och kan samlas upp i brunnar. Hela konstruktionen är sedan övertäckt med plast för att förhindra algväxt i och nedskräpning av rännorna. Konstruktionen används fortfarande i ett växthus som idkar säsongsodling och odlingsmattorna och täckplasten förnyas med några års mellanrum. Mellan säsongerna sköljs systemet ur med rikligt med rent vatten och väteperoxid.
Vid en annan säsongsodling som har markbädd används plastrännor från Bato. Rännorna (länk till produkten), som viks till med hjälp av en form och hålls ihop med plastbyglar, levereras på rulle. Odlingssubstratet, som i det här specifika fallet inte är omslutet av plast, placeras ovanpå plastbyglarna vilket gör att det lämnar ett mellanrum mellan rännans botten och substratet. Vid den här odlingen har man haft recirkulering sedan man byggde växthusen. Då formade man sandbottnen så att den lutar svagt mot ändan av raderna så att vattnet kan samlas in och ledas till brunnar. Lutningen kan förstås också fås till stånd på annat sätt. Hela konstruktionen är också i det här fallet övertäckt med plast för att skydda rännorna från solljus som gör att det börjar växa alger.
På markbädd kan man också använda sig av så kallade ”dutch buckets” (holländska ämbar), som är speciella behållare för odlingssubstratet. Behållarna har ett utlopp i botten som enkelt kan kopplas till ett rör som går längs marken och som man borrar hål i. Röret samlar upp returvattnet som kan ledas till brunnar och återanvändas. Även dessa finns i Batos utförande och ett exempel hittas här (länk till produkten). I det här YouTube-klippet (mot slutet) demonstreras hur behållarna används och ett exempel på hur man kan göra egna.
I ett växthus där takkonstruktionen inte klarar av odlingsrännor som hänger ner från taket är det också ett alternativ att ha motsvarande rännor på markstöd. I en gammal broschyr som utgetts av jordbruksverket i Sverige visar de att man kan ha uppskurna upp och ner vända plastdunkar med öppningen neråt i ändan av rännorna. Till dunkarnas öppning fogar man sedan ett uppsamlingsrör för vattnet. En kreativ och troligen ganska förmånlig lösning och ett exempel på att man kan lösa saker och ting på olika sätt.
Det finns säkert ytterligare tillvägagångssätt att ta till vara vatten när man odlar på markbädd, men här var några exempel.
Text och foton: Heidi Smart