Sammandrag från diskussioner med Ronald Valke på Haifa Group

Under det senaste halvåret har två rådgivande diskussioner hållits med bland andra odlarna som medverkar i projektet och Ronald Valke på Haifa Group. Här kan man ta del av en sammanfattning av diskussionerna.

När man recirkulerar returvatten behöver man hålla ett speciellt öga på näringsinnehållet i retur- och bevattningsvatten och det här är något Ronald Valke har lång erfarenhet av. Han arbetar på Haifa Group som försäljningschef med ansvar för nordvästra Europa. Haifa Group utvecklar, producerar och säljer ett brett utbud av gödselmedel för olika ändamål.

För att man ska kunna fatta beslut gällande gödseltillsats när man recirkulerar är det viktigt att man följer med näringsinnehållet i retur- och bevattningsvatten. Det gör man genom att låta analysera vattenprover på regelbunden basis. Vid odlingarna som är med i projektet har näringsanalyser gjorts med två till fyra veckors mellanrum och justeringar i gödseltillsats har vid behov gjorts i samråd med odlingsrådgivaren.

Kalium och kväve

När fruktbelastningen på plantorna är hög och frukterna sväller behöver plantorna mera kalium än vanligt. Då kan det hända att kaliumhalten i returvattnet sjunker mycket, vilket sågs tydligt vid en av odlingarna som är med i projektet. Man ska inte överreagera på sjunkande kaliuminnehåll i returvattnet genom att börja ge för mycket kalium eftersom för mycket kalium i bevattningsvattnet gör det svårare för plantorna att ta upp kalcium. Det är bättre att agera proaktivt och ge mera kalium ungefär två till tre veckor inför att frukterna börjar svälla, under samma tid kan man minska mängden kalcium och magnesium. Det är bättre att arbeta med höjning av kaliumnivån genom att använda kaliumnitrat än ett gödselmedel som innehåller många olika komponenter.

Ifall kaliumnivån i bevattningsvattnet är för låg och man inte lyckas höja den genom att lägga till kalium i receptet så behöver man minska bidragande ledningstal (LT, [mS/cm]) från returvattnet. Detta kan man göra till exempel genom att släppa ut en del av returvattnet, i stället för att återanvända det. Då kommer en större del av ledningstalet att utgöras av nytillsatta gödselämnen. Här kan man hålla i minnet att O,1 mS/cm från endast kaliumgödsel ger 39 mg/L kalium i bevattningsvattnet.

Gällande kväve berättar Valke att trenden nu är att man använder mindre kvävegödsel eftersom mindre kväve ger starkare blad, vilket gör dem mindre känsliga för svampangrepp och insekter. Här nämner Valke också Haifas gödselprodukt HaifaStim KIR som han säger aktiverar plantornas rötter och ökar deras motståndskraft.

Natrium en avgörande faktor

En av de viktigaste sakerna att hålla koll på när man recirkulerar är att det inte ackumuleras för mycket natrium i vattenkretsloppet. Det finns olika rekommendationer för hur högt natriumhalt i returvattnet som är acceptabelt. Valke säger att nivån alltid ska hållas så låg som möjligt, men gränsen går vid 180 mg/L. För högt natriuminnehåll i vattnet blockerar även det plantornas kalciumupptag, vilket gör dem känsligare för olika sjukdomar. Huvudsakliga natriumkällan är vanligen råvattnet, men även gödsel kan innehålla natrium. Klor å sin sida gör plantornas kalciumupptag bättre och sägs vara en smakförhöjare, men kan göra att plantorna växer sämre. Om man vill tillsätta klor ska man använda ett gödselmedel som innehåller klor, inte natriumhypoklorit.

Mikronäringsämnen

Vid båda odlingarna har mikronäringsämnena hållits relativt bra i balans, det enda som haft en tendens att stiga lite mera är bor. Rekommendationen är att bor ligger på ungefär 0,54 mg/L i returvattnet, men Valke säger att det är bättre att sikta på det dubbla. Om bor blir för lågt kan tomaterna bli för mjuka, ett högre borvärde å sin sida gör tomaterna mindre benägna att trilla av plantan och gör dem också mera lättplockade.

Gällande kisel berättar Valke att källan för det är råvattnet, kisel finns inte i gödselmedel. Kiselmolekylerna som förekommer i råvatten är för stora för att de ska tas upp av plantorna, så kisel påverkar inte plantorna. Järntillförseln till plantor brukar ges i form av järnkelater och det finns olika typer av dessa, de klassificeras enligt hur stabila de är. När man recirkulerar är det viktigt att man använder en stabil sort så som t.ex. DTPA. EDTA järnkelat ska man däremot undvika eftersom det inte är tillräckligt stabilt. När man väljer kelat ska man också komma ihåg att kontrollera att produkten är kaliumbaserad (det finns också natriumbaserade produkter).

pH på rätt nivå

Vid en av odlingarna har det varit problem med pH-värdet som varit för högt i returvattnet, men detta är ett genom åren återkommande problem som därför inte verkar ha direkt med recirkuleringen att göra. Fenomenet kan möjligen vara kopplat till kalktillsatsen i torvmattorna. Att hålla bevattningsvattnets pH på 5,5 kunde hjälpa, men man måste vara försiktig så att pH inte går under 5,2 för då minskar vattnets buffertförmåga rejält. Buffertförmågan i vattnet består i att det finns tillräckligt med bikarbonat i vattnet, målet är 30 mg/L HCO3. Om pH i vattenkretsloppet stiger för högt (över 6,5 pH) fälls fosfor och mangan ut och bildar avlagringar i systemet, detta är dessutom en accelererande process. Valke säger att man för att undvika fosforavlagringar kan använda polyfosfat (t.ex. Haifas GrowClean) istället för ortofosfat som används i standardgödsel som t.ex. NPK-blandningar (kväve, fosfor, kalium) och fosforsyra. Rekommendationen är att tillsätta 30,9 mg/L fosfat i formen av polyfosfat för att rengöra systemet och när det är rengjort ska man gå ner till 15,5 mg/L. Att tillsätta mangan i form av mangankelat EDTA ger inte manganavlagringar.

Ur plantornas synvinkel är högt pH i mattorna inte ett stort problem om man vattnar många gånger per dag. Plantorna lever i sådana fall direkt på bevattningsvattnet med rätt pH, och bevattningsvattnets pH kan man styra lättare än mattornas.

Rotutsöndringar

Valke nämner också rotutsöndringar (ENG root exudates) som bör beaktas när man desinficerar vatten med UV-strålning. I korthet kan man säga att plantornas rötter producerar rotutsöndringar för att skydda utrymmet runtomkring sig. Väteperoxid bör tillsättas innan UV-desinficering för att förstöra rotutsöndringarna innan själva UV-behandlingen sker.

Dessa är några saker att tänka på gällande gödseltillförsel när man recirkulerar. Om du har andra frågor kring gödsel och recirkulering svarar Ronald Valke gärna på frågor. Han nås per e-post på adressen förnamn.efternamn@haifa-group.com.

 

Text och foto: Heidi Smart

 

Information om rotutsöndringar (plant root exudates) på Wikipedia https://en.wikipedia.org/wiki/Plant_root_exudates

Länk till Haifas gödselnivårekommendationer och dylikt: www.haifa-group.com (Crop guide -> Vegetables -> välj grönsak)