Näringsbalans vid recirkulering – Ett exempel från JCON Greenhouse
När recirkuleringen inleddes vid JCON Greenhouse togs under de två första månaderna täta vattenprov för att studera bland annat hur näringsbalansen hölls. Hur det gick att hålla den under de första månaderna kan du läsa om här.
Texten baserar sig på analysresultat och på diskussioner med odlarna Jonathan och Daniel Nordberg och med Mikael Dahlqvist, som är odlingsrådgivare på Närpes grönsaker. I början togs vattenprov på flera olika ställen i vattenkretsloppet i växthusen, men när man märkte att värdena hölls ganska stabila övergick man till att ta prov endast på bevattningsvattnet (tas ur direkt ur blandarkammaren efter iblandning av gödsel) och pressvattenprov i de två blockhusen. Pressvattenproverna togs så att man med en spruta sög vatten ur odlingsunderlaget på ett flertal ställen. Under de här drygt två månaderna utvärderades gödselreceptet vid fyra tillfällen 29.4, 20.5, 10.6 och 1.7. Ändringar i receptet gjordes vid de två första tillfällena och vid det sista.
JCON Greenhouse odlar specialtomat (pärltomat) i stenull och använder sig av källvatten, som har ett relativt högt natriuminnehåll på 44 mg/L (medeltal från fyra mättillfällen). Man samlar också regnvatten från växthusens tak i en bassäng och använder gärna det vattnet när tillgång finns.
Näringsämnena som presenteras i figur 1, kalcium, kalium och nitratkväve, är de som det enligt Dahlqvist är viktigast att hålla i balans. Det är också vanligast att avvikelser förekommer gällande dessa. För specialtomat är målet är att kaliumhalten ska vara 30% högre än kvävehalten (N:K = 1:1,3) och att kalciumhalten ska motsvara åtminstone halva kaliumhalten. Detta gäller bevattningsvattnet. Ledningsförmågan eller ledningstalet, som det ofta kallas, beskriver hur stor koncentrationen av upplösta joner är. För ledningsförmågan ligger målvärdet i bevattningsvattnet på ungefär 2,7 till 2,8 under sommaren och på vintern närmare 3,2.
Den första receptjusteringen gjordes 29.4 och orsaken till den fanns i analysen av dräneringsvatten där kalium var 390 mg/L och nitratkväve var 460mg/L (inget diagram på dräneringsvatten). Kaliumhalten ska i press- och dräneringsvatten vara ungefär 90% av kvävehalten (N:K ”=” 1:0,9) och här var förhållandet 84%. En receptjustering gjordes och ett par veckor senare var förhållandet i balans. När man tittar på diagrammet (figur 1) så här i efterhand tycker Dahlqvist att man på basen av proverna som togs på bevattningsvattnet 8.6 kunde ha gjort en justering för att korrigera förhållandet mellan kalium och kväve. Kalium var också i pressvattnet något lågt i förhållande till kväve. Man kunde ha minskat mängden kalksalpeter, som är den primära kvävekällan, för att få förhållandet i balans. Dahlqvist drar sig till minnes att man ändå valde att avvakta eftersom avvikelsen inte var så stor i pressvattenanalysen. Kalium höjdes sedan 1.7 efter provet som togs 29.6. Det kan tilläggas att det är normalt att N:K-förhållandet varierar något med plantans tillväxt och ålder, en liten planta behöver mindre kalium.
I figur 2 presenteras förekomsten av klorid, natrium och kisel i näringslösningen. Av dessa ser man speciellt på att man inte ska ha för höga halter av natrium och klorid. Natrium vill man hålla på en låg nivå eftersom det hämmar plantornas näringsupptag, men klorid vill man ändå ha i någon mån eftersom det kan göra det lättare för plantorna att ta upp kalcium. Redan 27.4 visar pressvattenanalysen (figur 5) på hög natriumhalt, men värdet var ändå acceptabelt, så inga åtgärder vidtogs. Motsvarande prov som togs 11.5 däremot visade på en natriumhalt som började vara nära gränsen för vad man kan tolerera och det åtgärdades med att man snart efter det under ett dygn inte tillförde något returvatten till bevattningen. Det tog alltså en knapp månad av recirkulering innan natriumhalten i pressvattnet blev så hög att man behövde en ”sköljning”. Köra utan returvatten har man behövt göra endast den här ena gången eftersom man senare har haft god tillgång till regnvatten och inte behövt använda lika mycket natriumhaltigt källvatten. Som absolut tak för natriumhalten i pressvatten har man hållit 200 mg/L.
I växthusmiljö har speciellt fosfor ett starkt samband med pH. Med stigande pH binds fosfor till växtunderlaget och det blir svårt för växterna att ta upp ämnet. Även plantornas järnupptag (och övriga mikronäringsämnen) påverkas av pH i substratet, om pH är för högt är det svårt för plantorna att ta upp järn.
Mikronäringsämnena hölls på en stabil nivå. Ett undantag är kopparhalten som av en orsak som inte har med recirkuleringen att göra hade stigit under våren innan recirkuleringen inleddes. Man jobbade medvetet med att få ner kopparhalten och lyckades, men det tog troligen längre än det skulle ha gjort om man inte hade recirkulerat.
Dahlqvist säger att klimatet i växthusen nu börjar vara så kontrollerat att det sällan förekommer några större avvikelser i näringsbalansen. I och med recirkuleringen hade han ändå förväntat sig en viss obalans, till exempel hade han förväntat sig att kalium-kväve förhållandet hade varierat mera och att koncentrationen av svavel och kalcium skulle ha fluktuerat mera, men halterna har hållit sig förvånansvärt stabila. Speciellt kalicum har varit verkligt stabilt hela tiden. Även mikronäringsämnena har hållits i balans, vilket är bra eftersom det skulle vara svårt att göra justeringar ifall halten av något visst mikronäringsämne börjat avvika. Dahlqvist säger att han egentligen inte heller förväntat sig några problem gällande mikronäringsämnena.
Att recirkulera har i det här fallet hittills varit en framgång och som desinficering har UV fungerat bra vid JCON Greenhouse. Ett test visade att desinficeringen de facto är utmärkt. Att JCON Greenhouse har tillgång till regnvatten har ändå varit av avgörande betydelse säger Jonathan Nordberg. Våren var torr och då fylldes källvatten i regnvattenbassängen, då krävdes efter ett tag en ”sköljning”. Om man bara har natriumhaltigt vatten att tillgå borde man dessutom investera i teknik som tar bort natrium, säger han.
De här analyserna gjordes under en relativt kort period och ungefär i mitten av kulturtiden och plantornas närigs- och vattenbehov varierar under deras livstid. Man kan alltså inte dra några långtgående slutsatser på basen av resultaten, men det är förhoppningsvis ett intressant exempel.
Text, foto och diagram: Heidi Smart