Sedan vårvintern 2021 har vi i Jaustra försökt bilda oss en uppfattning om vita flygares spridning i kommersiella växthus – finns det något mönster i var de först dyker upp och finns det större mängder av vita flygare på vissa ställen i växthusen?
Var finns i så fall dessa ”hot spots” av vita flygare (Figur 1) och vilka faktorer påverkar var sådana uppkommer? Svaren på ovanstående frågor börjar så småningom klarna för oss, lite i taget.
Figur 1 En nyckläckt vit flygare på ett körsbärstomatblad
I ett kommersiellt växthus har 30 stycken observationsfällor (1 per 95m2) och 60 stycken temploggare som registrerar temperatur och luftfuktighet (en i toppen av plantan och en ca 1m från marken, totalt 30st ställen) placerats ut med jämna mellanrum så att de täcker i princip hela växthuset med tanke på vita flygares flygradie (Figur 2). Observationsfällorna har granskats varje vecka och temploggers har tömts på data ungefär var 5-6:e vecka. Av resultaten har ”heat maps” skapats av antalet vita flygare och Macrolophus (rovstinkfly), av temperatur- och luftfuktighetsdata från temploggers kunde separata heat maps skapas. Under hösten har vi även inlett samma uppföljning i ett annat kommersiellt växthus, med 24 observationsfällor på 3000m2. De två växthusen skiljer sig från varandra i såväl storlek samt form och material (plast vs. Blockhus) vilket ger oss en bättre överblick av hur spridningen av vita flygare och klimat skiljer sig mellan olika typer av växthus.
Figur 2 Temploggare sätts upp i växthusen för att mäta luftfuktighet och temperatur (Bild: Sandra Blomqvist)
Med hjälp av heat maps kan vi visualisera resultatet och får således en bättre uppfattning om hur vita flygare sprider sig i växthuset vecka för vecka. De mönster vi noterat hittills är att vita flygare verkar trivas vid varmare områden (Figur 2A: södra ändan, dvs. Den översta ändan, av plastväxthuset är tydligt rödare än norra ändra vilket innebär att en större mängd vita flygare noterades i de fällorna). Macrolophus verkar trivas på andra ställen än vita flygare, i Figur 2B kan det noteras att deras spridningsmönster skiljer sig från vita flygare.
Figur 3 A: (till vänster) Heat map av vita flygare B: (till höger) heat map av macrolophus (rovstinkfly). De vita prickarna på kartan är observationsfällor, desto rödare området kring observationsfällan är desto mer vita flygare hittades på fällan.
Utöver observationsfällor och mätning av temperatur och luftfuktighet har vi även tagit bladprov för att ta reda på den vertikala spridningen av vita flygare (Figur 4), d.v.s. på vilken nivå i plantan finns ägg, larver, puppor och fullvuxna vita flygare. Detta görs för att kunna förutspå situationen med vita flygare, om det finns många ägg och larver på de översta bladen på plantan kan man förvänta sig att se en ökning av vita flygare kring plantan om 3–4 veckor då äggen utvecklats till fullvuxna vita flygare.
Figur 4 Irene Vänninen granskar den vertikala distributionen av vita flygare och Encarsia: hur är ägg, larver och puppor fördelade i tomatplantan?